asal

Ok, då kanske det är dags att sammanfatta starten på det nya året.

Jag hade en jättemysig nyårsafton hos Ingela och Marcus. Först åt vi massa gott och skrattade i mängder, sen gick vi ut på Skanstullsbron och tittade på nyårsraketer och jag och Kattis sjöng sommarsånger. Jag och Andy sov över och kom hem sent på nyårsdan. Jag var helt slut. Sov knappt nåt den natten. Min storebror snarkar värre än ett bergstroll. Hujeda mig. Nyårsdagen avslutades musiklyssnades, stickandes och halvdåsandes uppkurad i min säng. Sen sov jag i nästan 12 timmar.

Sen var det bara upp och jobba. Och så var det bara det hela veckan. Tur att den bara var fyra dagar lång. Det var najs med lite omväxling. Jag var på skolans ordinarie fritids. Det var skönt att ha normalbegåvade barn runt sig när man var så seg. De pysslar mycket, dansar och bygger med lego. Man blir lätt hemmablind och glömmer bort den utvecklingsgrad som vanliga barn har. Det var också trevligt att få jobba med andra vuxna. Vuxna som man hinner prata med och som har en helt annan arbetssituation.

Den helgen var jag tillbaka i Skärmarbrink igen. Jag och Kathi bland kärngänget. Det var nån sorts releasefest för M&M's 30årfest. Tyvärr var det lite jobbigt. Jag var sugen på lite mer... ja, lite mer helt enkelt. Men det var jätteroligt att träffa Rickard igen, och Jonas.

Den söndagen mötte jag upp Ingela och Kathi på pendeln och så åkte vi till Haninge. Där åt vi lunch med Sarah på Zizzi och strosade lite i affärerna och sen gick vi tillbaka till Sarah och handlade kläder av henne och hjälpte till att stänga. Sen åt vi kinabuffe och pratade om hur det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Vi pratade jämställdhet och om hur dagisfröknar inte kan uppfostra flickor och pojkar likadant. Det var sååå skönt och sååå välbehövligt.

Första veckan tillbaka på Träning var precis som vanligt. Lika tungt, lika kämpigt och lika givande. På eftermiddagarna slocknade jag tidigt och helgen spenderade jag med föräldrarna. Jag behöver lugnet.

Andra veckan gick ganska smärtfritt. Känslomässigt har jag känt mig utpumpad.

Så blev det snart helg igen. Planen var att jag skulle åka ut till Västertorp och banka Krister. Jag mötte upp Anna och Katharina vid spottkoppen och hade på mig sjal. Jag kände mig ganska kränkt. Jag skulle ta kort till mitt persiska ID-bevis. Trots att jag snabbt kunde ta av mig sjalen igen så kände jag mig illa till mods. Istället för Västertorp hamnade vi på ett Ibu-bröllop i Alby. Helt otippat och otroligt häftigt. Krister blev dissad och jag dansade i ett hav av människor jag inte kände. Det var en upplevelse.

Det var trevligt att träffa Anna igen. Det är så kul att ha henne nära, även om jag vet att hon hellre hade varit hemma i Limhamn och pluggat i Lund.

I måndags tog jag ut komp och åkte med pappa och lillebror till ambassaden och efter en liten detour så ordnade det sig. Sen åkte jag in till stan och mötte upp personalen på skolan. Vi hade studiedag och åkte till Judiska museet och efter åt på en mysig restaurang. Det var bra att träffa kollegiet utanför skolan även om jag inte tyckte att det var så givande på museet. Men jag var trött också. Hade haft en kort natt och en lång lång förmiddag. Den här veckan har jag blivit mindre tyngd men jag är på ett jäkla humör. Nu är det fredag och jag är ensam hemma och lyssnar på Saybia och tar det lungt. Jag har fått liv i min dator tack vare min tålmodiga bror. Jag ska kolla på film och lägga mig.

Imorgon är det 30-årsfest och Open Mic på Gärdet. Det är synd att jag är så himla opepp. Men det kommer nog bli bra. Egentligen längtar jag till de varma människorna och de fantastiska låtarna.

Jo, det är mycket som händer. Nya grundförutsättningar och nya moment att ta med i beräkningen. I'ts growingseason och jag lider av växtvärk. Vissa saker är jobbigare än andra. Jag har haft konstiga drömmar och knasiga tankar. Men som sagt, jag har växtvärk och får bita ihop för att fixa det här. Forhoppningsvis är jag bättre och mognare på andra sidan kullen.

Inatt så händer det. Det är årets längsta natt. Efter inatt kommer vi lägga
mörkret bakom oss och gå mot ljusare tider.

Ikväll firar vi Shab-e Chele, aka Shab-e Yalda och det är häftigt att tänka
att det här en en flertusenårig tradition som firas över hela världen och
har gjorts så i flera kulturer.

Välkommen ljuset!

"det låter som en låsning, det är ofta stressrelaterat. har du någon stress i ditt liv?"
 
tjejen på sjukvårdsrådgivningen försöker hjälpa mig att förstå det min mage har försöker tala om för mig. den har krampat och sagt ifrån. jag har legat i sängen hela dan, jag har masserat, jag har lyssnat på musik, försökt sticka på min mössa liggandes upp och ner och pratat i telefon. jag skulle vänta ett dygn. 

"slappna av och andas ordentligt. andas in på tre. andas ut på fem"

nu har jag andats, jag blev bättre igår mot kvällen men imorse vaknade jag av att det vred sig inom mig. jag ringde igen. jag berättade hur det hade varit.

"ja, det låter som en stressknut. vad gör du just nu? eller rättare sagt, vad känner du att du måste göra?"

oj oj oj, alla tankarna snurrar. alla de jag hade tänkt träffa i helgen, besöket till uppsala och promenaden i favoritkvarteren och bion. allt sånt som gör mig glad, allt sånt som får mig att må bra. är det stress?

"din kropp är ditt bästa mätinstrument"

den nya rådgivaren försöker förklara för mig hur det fungerar rent fysiskt. man kan visst få en överdos av stress.

"din kropp kan inte skilja på positiv och negativ stress när allting kommer flygande mot dig" 

nehä. trist då. så jag ligger här. får inte träffa de jag vill. har ringt och förklarat om min envisa knut. jag kan ta igen för de sömnlösa nätterna men jag är en rastlös själ. jag undrar om man kan få liggsår av det här. jag mår mycket bättre nu, kramperna kommer inte lika ofta och jag är uppe och ökar på playlisten på datorn. jag har fått i mig lite mat. jag skriver ett blogginlägg men det här är tråkigt.

jag har börjat lyssnat på wij igen. det passar. 

"Vissa dagar, är som brunnar, jag bara rinner emot
Där allt samlats, all oro, jag aldrig har förstått
Vissa dagar, vågar tänka, att ett sätt är att bara ge upp
Andra dagar, vågar ta det, för vad det är

Vissa vänner, är som sjöar, jag ser botten på
Hos andra vänner, skulle jag aldrig, söka tröst
Det finns stunder, då jag slocknar, då ser alla som bara drog förbi
Andra stunder, då jag kan ta det, för vad det är

Vissa drömmar, är så starka, att de krossar en
Andra drömmar, mer som löften, om man kan ge dom tid
Det finns tider, då jag kämpar, för att livet ska följa min plan
Andra tider, då jag kan ta det, för vad det är"