asal

det är mycket som händer just nu.
omstruktureringar.
min kropp, mitt hem, mitt jobb, mitt liv.

allt ändras.
jag har värk.

jag hatar att inte veta.
hur blir det med allt?
blir det någon dålig nyhet?
kommer det att bli någon flytt?
får jag stanna på jobbet? får jag ett nytt?
varför, varför kan jag aldrig bara veta?
(varför kan jag bara inte låta allting ta sin tid?)

det var länge sen jag var såhär orkeslös.
jag försöker få allt att fungera. få allt att hålla ihop men det enda min kropp vill är att sova. mina berömda 20-minuters-powernaps tar en evighet och jag vaknar mer utmattad än när jag gick och la mig.

idag har jag skrivit en lista igen. ett hjälpmedel för att behålla fokus. det var länge sen listan åkte fram. länge sen jag fick delegera till mig själv.

våren hjälper. solen ger kraft och fågelsången och träden som sjunger i vinden hejjar på. igår gick jag in i skogen och mediterade i nästan två timmar. två timmars promenad i rask takt. jag såg fjärilar och ekorrar och gröna skott och lingonriset låg som en blank matta i skogen. jag hade ont när jag började och ännu lite till när jag hittade hem igen. men det var värt det.

västanvinden blåser medvind. den bär mig framåt och påminner om cirkeln av chanser. snart är det nyår. snart är det vår och allt liv får en ny chans. ingenting är förlorat, ibland somnar det bara för att vakna till liv igen med värmen. jag hoppas på att vakna till liv.

ibland kan jag sakna mitt liv så mycket att jag blir yr. eller den bild av det liv jag hade. men jag har inte tappat det,  jag släppte det. jag håller på att få ihop det som jag vill ha och behöver. jag vet att jag lämnade det förra för att det inte var bra för mig. jag sitter och inte och väntar på att mitt liv ska starta. jag vet att det pågår för fullt, men jag försöker bara få ihop det med mina egna ingredienser.

allting ändras.
jag har värk.
växtvärk.