asal

Jobbar natt. Trött i kroppen, nackspärr och 1000 miljoner tankar  som snurrar i huvet, men trots det mår jag bra. The Royal Tenenbaums går på TV och jag ska slötitta på den och sova snart.

Jag har inte riktigt fått sommarkänsla än. Det kan bero på att jag inte har varit ledig ordentligt sen påsklovet. Det känns sjukt. Jag har 4 dagar kvar på  den här jobbperioden och jag längtar redan hem. Längtar hem till min säng, till att sova och mest av allt längtar jag till att vakna av mig själv och inte av en väckarklocka.

Jag har redan lagt mycket av sommaren bakom mig. Jag har två UNF:festivaler bakom mig och en kvar.

Enligt den första sommarplanen skulle jag förutom "jobb"festivalerna även åka på Peace&Love och till Pride. Den första har jag valt bort pga att jag behöver min ledighet innan Arvika och Pride måste jag jobba på. Det känns sunk faktiskt. Mina Depech biljetter måste jag sälja och Miriam Makeba kommer jag inte att ha råd att se på Stockholm Jazz. Det är ännu en sån sommar. Fattig student med alldeles för få av de lovade sommarveckornas jobb. Trist, men min verklighet.

Jag måste leva snålt och fokusera på annat. Det jag borde göra är att läsa sommarmatte på KTH och att jobba på körkortet. Vi får se hur mycket orken räcker. Egentligen borde jag stämpla, men jag är inte säker på att jag vill. Jag klarar ju mig faktiskt om jag kämpar lite. Som sagt, jag får se när orken tryter.

Sen skulle jag också vilja åka till Vadstena och titta på Hamlet på "The Globe"-replikan som de har byggt i Folkets park. Men men. Det är mycket jag vill...

På allt det så har jag miniångest inför hösten. Vi får se vad som händer. Jag vet inte var jag ska ta vägen, vet inte vad som komma skall. (Note to self; make stable lifeplan) Uppenbarligen gillar jag osäkerhet omedvetet, kanske är man sadist?

Den som lever får se.

Jag är inte så moloken som jag verkar. Jag är faktiskt ganska pepp även om det inte märks nu. Skyller på nackspärr och trötthet.

LOVE&RESPECT