Vilket år det har varit. Jag ska försöka mig på en summering. Det här året började på högvarv. Födelsedagar, fester, ett Ibu-bröllop och filmstudio. Det var stundtals alldeles för mycket på jobbet. Våren kom med en släng av svärta i sig, jag var trött och hade en inre orkeslöshet och rastlöshet. Jag trivdes inte riktigt och funderade mycket på vad jag ville göra. Jag fyllde min lediga tid med vänner och kul. Utgång, bruncher, konserter och lite FORGEande höll mig sysselsatt. Jobbet var tungt och allt var lite osäkert. Vid det här laget hade jag tröttnat lite på mig själv. Jag hade det bra men kunde inte njuta av det fullt ut för att jag hade osäkerheter som jag lät hänga över mig. Jag började ta itu med dem och utmanade mig själv. Jag gick på arbetsintervjuer och sökte jobb jag inte behövde bara för att se om jag hade det i mig. Jag höll i lyckade Workshops på Urix och gick en kurs på Tollare. Jag började läsa igen. Vid sommarens början var jag utmattad. Jag hade ett krux med kroppen som jag var tvungen att ta itu med och jag kände mig nedbruten. Jag samlade mina vänner hemma hos mig på en stor födelsedagsfest och det var underbart och fantastiskt. Vi hade en härlig kväll tillsammans och även dagen efter dröjde folk kvar och vi öppnade sommaren med värme. Sen låste jag in mig och rensade i mina inre vrår. Jag sträcktittade på serier framför datorn och regnet öste ner utanför. Jag skrev av mig all växtvärk och tömde allt som hakat sig kvar i mig. Nyladdad men trött tog jag mig till Kongressen i Uppsala. Det var massa jobb och extra uppgifter och missöden. Men jag hade så kul. Det kändes som ett avslut. Min första och sista kongress som UNFare. Det var roligt att träffa alla kompisar och få sig några nya. Sen var ledigheten tvärt slut och jag började jobba på fritidset som jag var utlånad till. Där hade jag sjukt kul och träffade så bra folk. Ett bättre sommarjobb kan man inte ha. Jag jobbade på dagarna och på kvällarna och helgerna gjorde jag det sommaren är bäst på. Promenader och cafésittande, Parkteater, utflykter till landet, Pride och konserter. Jag slutade att hålla kvar i saker som jag egentligen visste var över och även bland vänner. Jag träffade nytt folk som gav så mycket. Jag band nya band och lossade på gamla. Det visade sig vara bland de bästa jag har gjort. En tripp till Östhammar med en ny vän visade sig vara ett språngbräde till något större. Långa promenader, öppna samtal och en tyst stund vid bryggan öppnade dörren till ett pirr. Det var läskigt och underbart och jag var glad och lycklig om än lite motstridig. Vardagen höll mig ankrad och det var dags att gå tillbaka till det gamla jobbet. Fast på en ny avdelning. Mycket var nytt, nya känslor och tankar, både privat och på jobbet. Jag var ganska överrumplad när helt plötsligt livet och verkligheten knackade på. Ett dödsfall skakade om. Det var smärtsamt. Genom sorgen såg jag allt klart. Jag såg vilka som var de närmaste och vilka som fanns där för mig. Jag lärde känna mig själv och se hur jag hanterar en stor sorg och jag lärde mig separera på alla de känslor som jag hade i mig. Jag började öppna upp och vädra i de innersta vråna och under processen släppte jag in nån som jag inte trodde jag skulle släppa in. Nån som jag inte hade tänkt släppa in, så långt. Det blev Kulturfestival i stan och jag åkte till en 60-årsfest i Norrköping. Kalendern fylldes av massa lägenhetsvisningar och allt fler blåa pluppar. Hösten var fylld av beslut och vägskäl. Jag började våga släppa taget, jag började våga öppna upp och släppa in. Jag började ställa krav på andra och försökte ha mer realistiska krav på mig själv. Jag prövade nya sätt att lösa problem och jag tog mig an utmaningar jag aldig hade klarat för några år sen. I oktober hände stora saker. Jag blev kallad på intervju och fick en praktikantplats för IOGT i Östafrika där jag kommer spendera en stor del av mitt 2008.
Min resedagbok. Jag blev efter många snirklar en flickvän och jag blev fri från kruxet som hade flyttat in och stört min kropp. De här senaste månaderna har varit en tid av avvänjning och invänjning. En tid för avslut, planering, packande och drömmar. Jag kan, såhär tittades i backspegeln, säga att jag stolt för alla de val jag har gjort och de beslut jag har tagit. Vissa mindre bra än andra men alla just de rätta eftersom de har tagit mig hit. Idag är jag lycklig, trygg, tillfredställd, förväntansfull och längtande. Jag är klar med jobbet och mycket av mitt ideella engagemang, jag är färdig med hopplösa tankesnurror och jag går framåt hand i hand med min kärlek...
