asal

Jag är lite trött på alla dessa skriverier och hyllningar av Michael Jackson. Visst inser även jag att han var en stor artist, som visserligen var förbi sitt bäst före datum, men ingen ta ifrån honom de monumentalt stora hits som än i dag är tidlösa. Men all spaltmeter som det har genererat, alla psykologer som gör yttrande om han och hans barn. Alla artister som uppenbarligen "...inte kan sluta gråta..." Jisses. Mitt i all detta skräp har jag hittat nåt som JAG gillar. En cover av I Want You Back framfört av Mattias Edlund, numera känd som John ME. Lyssna och njut.

It is the eleventh day since the election and the people are still going strong. Yesterday Iranian singer Googoosh released a  song of tribute for all the freedom fighters. The song moved me and I wanted everyone to understand the lyrics. I have translated the song with my best efforts and hope that you will help me if you se any mistakes. And to all non-persian speakers. I hope this gives you a better picture of the meaning of the tribute.



Intro talk:
There are critical and future writing days we are putting behind us. We are worried for our motherland, and she is worried and has complains about us: “Have you forgotten my story?” This is a heart to heart by a mother called Iran, to her children has left her and become distant and moving on from a far. Iran has for 30 years had her eye on the door, waiting for her children.

Song:
You have forgotten me
I am the same Iran

When you left, I cried,
In those times of sorrow and sadness
You said: “But we will return.”
That vow was all that was my happiness

You told me this
and I have been sitting here, with open eyes
My precious children, what happened to our meeting promise?
What happened to our meeting promise?

At nights when the memories of the past
fills my being I get reminded of what I was in those days

Empty of the feeling of humiliation
I was proud and sovereign
My precious children, what happened to our meeting promise?

Don't forget me
I know I am in ruins
Do you hear my cries?
I am the same Iran
I am the same Iran

Tired of the kiss of whips
Nothing is left of my body
A cage in the shape of a cat (the map of Iran looks like a cat)
Has covered my corpse

From that day you left
I haven't seen one happy day
My children, you weren't with me
To see what I have suffered
To see what I have suffered

Don't forget me I know I am in ruins
Do you hear my cries?
I am the same Iran
I am the same Iran

I still ask myself
 What happened to all that determination?
I hope you haven't gotten used to your refuge in exile

I am still up, waiting
what if you don´t return?
My precious children, you haven't forgotten about me?
My precious children, you haven't forgotten about me?

Don't forget me
I know I am in ruins
Do you hear my cries?
I am the same Iran
I am the same Iran

Don't forget me
I know I am in ruins
Do you hear my cries?
I am the same Iran
I am the same Iran

Jag tog mig en lång funderare innan jag länkade in bloggen till den nya hemsidan. Jag var väldigt tveksam eftersom jag inte har bloggat på länge men den är svår att släppa. Jag har flera år av minnen dokumenterat i bloggen. Jag ska fixa till layouten lite och rensa så kanske vi får ordning på den här gamla jäntan.

To be continued...

Det har varit tyst... fel ... det har varit helt dött på bloggen. Men jag har haft tankar på att starta om den. Så den ligger i framstupa sidoläge, tryggt inför uppstart. Så nu trycker jag på knappen och rebootar. Jag är snart tillbaka...

Min resedagbok.

Eftersom jag inte kommer använda mig av min blogg medan jag är ute och reser hänvisar jag vidare till resedagboken.

KRAMAR

Vilket år det har varit. Jag ska försöka mig på en summering. Det här året började på högvarv. Födelsedagar, fester, ett Ibu-bröllop och filmstudio. Det var stundtals alldeles för mycket på jobbet. Våren kom med en släng av svärta i sig, jag var trött och hade en inre orkeslöshet och rastlöshet. Jag trivdes inte riktigt och funderade mycket på vad jag ville göra. Jag fyllde min lediga tid med vänner och kul. Utgång, bruncher, konserter och lite FORGEande höll mig sysselsatt. Jobbet var tungt och allt var lite osäkert. Vid det här laget hade jag tröttnat lite på mig själv. Jag hade det bra men kunde inte njuta av det fullt ut för att jag hade osäkerheter som jag lät hänga över mig. Jag började ta itu med dem och utmanade mig själv. Jag gick på arbetsintervjuer och sökte jobb jag inte behövde bara för att se om jag hade det i mig. Jag höll i lyckade Workshops på Urix och gick en kurs på Tollare. Jag började läsa igen. Vid sommarens början var jag utmattad. Jag hade ett krux med kroppen som jag var tvungen att ta itu med och jag kände mig nedbruten. Jag samlade mina vänner hemma hos mig på en stor födelsedagsfest och det var underbart och fantastiskt. Vi hade en härlig kväll tillsammans och även dagen efter dröjde folk kvar och vi öppnade sommaren med värme. Sen låste jag in mig och rensade i mina inre vrår. Jag sträcktittade på serier framför datorn och regnet öste ner utanför. Jag skrev av mig all växtvärk och tömde allt som hakat sig kvar i mig. Nyladdad men trött tog jag mig till Kongressen i Uppsala. Det var massa jobb och extra uppgifter och missöden. Men jag hade så kul. Det kändes som ett avslut. Min första och sista kongress som UNFare. Det var roligt att träffa alla kompisar och få sig några nya. Sen var ledigheten tvärt slut och jag började jobba på fritidset som jag var utlånad till. Där hade jag sjukt kul och träffade så bra folk. Ett bättre sommarjobb kan man inte ha. Jag jobbade på dagarna och på kvällarna och helgerna gjorde jag det sommaren är bäst på. Promenader och cafésittande, Parkteater, utflykter till landet, Pride och konserter. Jag slutade att hålla kvar i saker som jag egentligen visste var över och även bland vänner. Jag träffade nytt folk som gav så mycket. Jag band nya band och lossade på gamla. Det visade sig vara bland de bästa jag har gjort. En tripp till Östhammar med en ny vän visade sig vara ett språngbräde till något större. Långa promenader, öppna samtal och en tyst stund vid bryggan öppnade dörren till ett pirr. Det var läskigt och underbart och jag var glad och lycklig om än lite motstridig. Vardagen höll mig ankrad och det var dags att gå tillbaka till det gamla jobbet. Fast på en ny avdelning. Mycket var nytt, nya känslor och tankar, både privat och på jobbet. Jag var ganska överrumplad när helt plötsligt livet och verkligheten knackade på. Ett dödsfall skakade om. Det var smärtsamt. Genom sorgen såg jag allt klart. Jag såg vilka som var de närmaste och vilka som fanns där för mig. Jag lärde känna mig själv och se hur jag hanterar en stor sorg och jag lärde mig separera på alla de känslor som jag hade i mig. Jag började öppna upp och vädra i de innersta vråna och under processen släppte jag in nån som jag inte trodde jag skulle släppa in. Nån som jag inte hade tänkt släppa in, så långt. Det blev Kulturfestival i stan och jag åkte till en 60-årsfest i Norrköping. Kalendern fylldes av massa lägenhetsvisningar och allt fler blåa pluppar. Hösten var fylld av beslut och vägskäl. Jag började våga släppa taget, jag började våga öppna upp och släppa in. Jag började ställa krav på andra och försökte ha mer realistiska krav på mig själv. Jag prövade nya sätt att lösa problem och jag tog mig an utmaningar jag aldig hade klarat för några år sen. I oktober hände stora saker. Jag blev kallad på intervju och fick en praktikantplats för IOGT i Östafrika där jag kommer spendera en stor del av mitt 2008. Min resedagbok. Jag blev efter många snirklar en flickvän och jag blev fri från kruxet som hade flyttat in och stört min kropp. De här senaste månaderna har varit en tid av avvänjning och invänjning. En tid för avslut, planering, packande och drömmar. Jag kan, såhär tittades i backspegeln, säga att jag stolt för alla de val jag har gjort och de beslut jag har tagit. Vissa mindre bra än andra men alla just de rätta eftersom de har tagit mig hit. Idag är jag lycklig, trygg, tillfredställd, förväntansfull och längtande. Jag är klar med jobbet och mycket av mitt ideella engagemang, jag är färdig med hopplösa tankesnurror och jag går framåt hand i hand med min kärlek...

Jag följer Lisas uppmaning och delar med mig lite av den musik som jag lyssnar på. I tävlingsform. Jag har tagit 25 artister som jag gillar och delat med mig av det första i varje låt. Nu är det upp till er att gissa artisten och namnet på låten. Lycka till!

[Det gick ju ganska bra, de överstrukna är de som jag inte fick svar på. Nu har ni koll på vad jag lyssnar på...]

1. Mr. Muscle forcing bursting, Stingy thingy into little me, me, me Antony And The Johnsons - Cripple and The Starfish

2. Sitting here wasted and wounded, at this old piano, Trying hard to capture the moment, This morning I don't know Bon Jovi - Bed of Roses

3. I told him I needed this moment alone, To sit down and think, All the thoughts are being avoiding for long Britta Persson - Defrag My Heart

4. The world was on fire ,No one could save me but you, Strange what desire, Will make foolish people do Chris Isaak - Wicked Game

5. Unspoken were the words I felt as summer nights sub-merge, Into another nine months nightless dread Christian Kjellvander - Log at 25

6. Leave me out with the waste, This is not what I do, It's the wrong kind of place, To be thinking of you Damien Rice - 9 Crimes

7. I, I will be king, And you, You will be queen, Though nothing will, Drive them away, We can beat them, Just for one day David Bowie - Heroes

8. Tumble Out of Bed and Stumble to the Kitchen, Pour Myself a Cup of Ambition, And Yawn, and Stretch, and Try to Come to Life Dolly Parton - 9 to 5

9. Blue jean baby, L.A. lady, seamstress for the band, Pretty eyed, pirate smile, you'll marry a music man Elton John - Tiny Dancer

10. You'll remember me when the west wind moves, Among the fields of barley Eva Cassidy - Fields of Gold

11. Yeah I got busted, So I used my one phone call, To dedicate, A song to you on the Radio Jens Lekman - You are the Light

12. Don't you know that I'll be around to guide you, Through your weakest moments to leave them behind you Jose Gonzalez - Crosses

13. How can I think I'm standing strong? Yet feel the air beneath my feet. How can happiness feel so wrong? How can misery feel so sweet? Katie Melua - The Closest Thing To Crazy

14. Min släkt är full av hjältar, Decennier av slit, Brustna hjärtan, trötta leder, Deras stolthet bar mig hit Kent - Elite

15. Kära drottning och vår kung kom hit och representera, Här i kylan på vårt torg står ungdomar med flera Laleh - Bostadsansökan

16. Jag har ett hem under täcket som ingen har ryckt, jag har det varmt och tryggt, Jag har en lampa vid sängen, Där har du varit på flykt från den svåra terrängen Lars Winnerbäck - Att Fånga En Fjäril

17. Hon är inte nåt man får, hon är nån man ska förtjäna. Du höll henne aldrig högt, du låg aldrig nere på knäna Lisa Ekdahl - Hon Förtjänar Hela Himlen

18. Poetry is no place for a heart that's a whore, And I'm young & I'm strong, But I feel old & tired, Overfired Martha Wainwright - Bloody Mother Fucking Asshole

19. Jag var tjugo år gammal, Hon var en evighet, Hon lärde mej leva och gråta, Hon lärde mej allt jag vet Peter LeMarc - Little Willy John

20. We'll do it all, Everything, On our own, We don't need, Anything, Or anyone Snow Patrol - Chasing Cars

21. Du sjuger åh sånger att sorg är kort, Låtsas trösta när sol går ner, Men hav dina visors buller bort, Jag orkar ej höra dom mer, Jag orkar ej höra dom mer Sofia Karlsson - Du Liv

22. If it wasn't the ocean, Wasn't the breezes, Wasn't the white sand, There might be no need Sophie Zelmani - Always You

23. So you noticed a smile on my face? I haven't felt like this for one thousand five hundred and fifteen days Timo Räisänen - Lovers Are Lonely

24. Det finns stigar du trampat som aldrig försvann, Fastän snön la sitt täcke, Fastän skogarna brann Tomas Andersson Wij - Sanningen om Dig

25. There is fiction in the space between, The lines on your page of memories Tracy Chapman - Telling Stories

(Bonus) You are my sweetest downfall, I loved you first, I loved you first, Beneath the sheets of paper lies my truth, I have to go, I have to go Regina Spector - Samson

Igår blev det klart att jag får åka till Tanzania som ungdomspraktikant för IOGT-NTO rörelsen i ett samarbete med Sida. Praktikperioden börjar i januari och påbörjas med 4 veckors utbildning i Sverige. Sen bär det av till Dar Es Salam där jag ska jobba i ungefär fem månader. Jag hoppas på att få en månad till att resa runt i området och se Uganda, Kenya, och Zanzibar.

Här kan man läsa lite om arbetet som utförs där nere.

Jag återkommer med mer info.

VÄRME!

här är jag på en långpromenad med en vän till familjen i Norrköping
och går förbi forsen vid fängelset. det var ett alldeles fantastiskt ljus
den dagen och jag var stressad och vi gick av oss stressen inför
den stora 60-års festen som hölls dagen efter. allt gick bra och det
hela slutade väldigt lyckat.

ännu en stressig dag, den här gången på jobbet. vi är påväg hem från
Farsta efter en störtskur och det är två fantastiska regnbågar som
färglägger himlen.

på väg hem efter en mysig fika och en promenad längs riddarfjärden
med en fantastisk vän. himlen brinner och jag är lycklig. underbart!

på väg hem igen, den här gången från Tystberga. har varit hos en vän
en kompledig måndag och bara myst och umgåtts. värme i kroppen
och värme på himlen. tågresan hem påminde mig om hur vacker mitt
Sörmland egentligen är.

en känslofylld kväll. mycket tankar och snurr. tagen vid mitt vatten,
ett stop på den promenad som brukar lugna hjärtat. den här kvällen
var ovanligt vacker. en härlig kväll med massa dåliga beslut till följd.
tisdagar är inga bra dagar för beslut som rör hjärtat. minns det.

nästan hemma efter en kväll av regn och film och pirr. reviderade
beslut och lycka lycka lycka. men mest längtan.

Nu när stjärnorna, solen och månen / packats ner och gjort natten helt blind / nu när hela havet tömts / medan Gud har hängt i det blå / och sett på / res dig upp och gå / Nu när lakanen vridit sig och svettats / över en morgondag du inte vet nåt om / nu när det inte finns nåt annat än en billig tröst att få / ändå / res dig upp och gå / Res dig upp och gå / du har gjort vad du kan / sluta tro på dom som säger att det måste vara en kamp / Nu finns det inget kvar för dig att vinna eller slå / hela himlen sjunger / res dig upp och gå / Nu när fiaskot har ställts sig vid din sängkant / och hans tjänare har tagit dina mått / nu när du visat vem du är / och bara vädjar om ridå / det är då / du ska resa dig upp och gå / Res dig upp och gå / du har gjort vad du kan / sluta tro på dom som säger att det måste vara en kamp / Nu finns det inget kvar för dig att vinna eller slå / hela himlen sjunger / res dig upp och gå / Nu när till och med de närmaste tvivlar / och förgiftar dig med sina goda råd / nu när vägen som är din / är för smal för att stå / två på / res dig upp och gå / Res dig upp och gå / du har gjort vad du kan / sluta tro på dom som säger att det måste vara en kamp / Nu finns det inget kvar för dig att vinna eller slå / hela himlen sjunger / res dig upp och gå / hela himlen sjunger / res dig upp och gå. TOMAS ANDERSSON WIJ

ja, ni. min lilla överanalyserande självkritiska hjärna går på högvarv just nu.

det är så mycket tankar och så mycket känslor och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av allt och allra minst mig själv.

"I'm standing at a crossroad" och jag vet inte var jag ska gå...

jag känner mig som valen som faller ner mot jorden i liftarens guide, hade hellre varit blomkrukan.

återkommer om något vettigt dyker upp bland synapserna!

R.I.P
Ernst Ingmar Bergman
14 juli 1918 - 30 juli 2007

SVT's sammanfattning

BBC's inslag

Det är svårt att beskriva hur en sådan stor man har satt för spår.
We are yet to find out...

ja, då var min sommar slut. idag jobbade jag min första dag. det kändes konstigt med det var en jättebra start. jag har massa att skriva om och massa bilder och några videoklipp. jag lägger ut allt tids nog. kärlek!

Så jag somnade till sist. Klockan hann bli 08.30 innan jag slocknade efter massa repeats av Damien Rice's "Accidental Babies". 47 timmar av vaken tid. Bara ännu ett bevis på hur galen jag är.

Det här har varit en sjukt konstig tid. Först massa ärenden och massor av saker som behövdes göras. Sen en näst intill total isolering. Massa tankar har snurrat runt i huvudet på mig. Efter den här helgen har jag bara två veckors ledighet kvar på sommaren och en vecka av dom kommer att spenderas i Uppsala på UNF's kongress och i Östhammar med Sylvie.

Jag kan inte fatta att jag har ett jobb. Ett riktigt jobb där jag har varit sen i oktober och som kommer att fortsätta till årskiftet. Det känns annorlunda i hela min kropp. Det var flera flera somrar sen jag inte hade några direkta planer. Inga festivaler eller resor. Och ingen större lust att återse min barndoms stad. Jag har en massiv huvudvärk och jag hoppas att den hjälper mig att somna ikväll.

Imorgon ska jag starta min sommar på riktigt. Jag har inte ringt ett samtal på sjukt länge. Och på måndag ska jag uppdatera mig på vad vad som händer runt mig. Läsa lite post och e-mail.

Nu ska jag göra kväll och forhoppningsvis vakna redo för världen imorgon.

Good night and good luck!

Nu har det gått 38 timmar sen jag vaknade sist. Det har gått snart ett dygn sen det var dags för mig att somna. Och när jag äntligen, äntligen hade lyckats krypa ner såpass skönt och varmt att möjligheten var nära att faktiskt somna så ringer telefonen. Aaahhh!!! Jag MÅSTE sova snart! Jag håller på att bli tokig...