asal

Så jag somnade till sist. Klockan hann bli 08.30 innan jag slocknade efter massa repeats av Damien Rice's "Accidental Babies". 47 timmar av vaken tid. Bara ännu ett bevis på hur galen jag är.

Det här har varit en sjukt konstig tid. Först massa ärenden och massor av saker som behövdes göras. Sen en näst intill total isolering. Massa tankar har snurrat runt i huvudet på mig. Efter den här helgen har jag bara två veckors ledighet kvar på sommaren och en vecka av dom kommer att spenderas i Uppsala på UNF's kongress och i Östhammar med Sylvie.

Jag kan inte fatta att jag har ett jobb. Ett riktigt jobb där jag har varit sen i oktober och som kommer att fortsätta till årskiftet. Det känns annorlunda i hela min kropp. Det var flera flera somrar sen jag inte hade några direkta planer. Inga festivaler eller resor. Och ingen större lust att återse min barndoms stad. Jag har en massiv huvudvärk och jag hoppas att den hjälper mig att somna ikväll.

Imorgon ska jag starta min sommar på riktigt. Jag har inte ringt ett samtal på sjukt länge. Och på måndag ska jag uppdatera mig på vad vad som händer runt mig. Läsa lite post och e-mail.

Nu ska jag göra kväll och forhoppningsvis vakna redo för världen imorgon.

Good night and good luck!