asal

Det har hänt ganska mycket här. Jag har varit på några nya platser i landet och hälsat på på några gamla. Jag har träffat och lärt känna nytt folk och återsett gamla vänner och bekanta. Jag ska försöka berätta i rätt ordning.

För ungefär tre veckor sen kom Johan och hälsade på mig. Anna mötte upp honom och de kom till föräldrarhemmet och Johan åt allt som gick att tugga på. Vi lagade mat, promenerade och pratade minnen och berättade om nya vi skapat oss på varsitt håll. Det var jättemysigt. Jag hade saknat honom och saknar honom fortfarande.


Här busas det nere vid Hundudden.

Sen var det dag att åka till Uppsala för att se hur Lisa bor innan hon flyttar därifrån. Vi tittade på isländsk film och gjorde tjejiga saker. (jag färgade håret på henne) Och jag glömde min jacka som den blondin jag är. Men det jag inte har i huvudet får Lisa ha i benen. Efter det var det dags att hälsa på Kristin. Det var konstigt att vara tillbaka på Arken, men mycket trevligt. Vi umgicks, och snackade och tittade på ESC på storbild och så träffade jag lite annat UNF-folk som jag inte hade sett på ett tag. Det var kul. Jag hann också träffa ett par Firpos och Ross.


Mitt favorithus just nu är snart klart. Längtar till första konserten.


Det här är Uppsala i ett nötskal. Anarki efter konstens alla regler.

Efter Uppsala var det dags för finbesök i den kungliga huvudstaden. Alexandra var här med skolan och vi passade på att hitta några timmar för varandra. Hon är en sån människa som man tror att man nog satt på en pedistal, för ingen kan väl vara så bra?, men sen när man ses igen inser man att hon är allt det och lite till. Jag hade verkligen saknat henne. Det var så kul att höra hennes skratt igen.


Två fredsklockor återförenade.

Helt plötsligt var det dags att åka till Urix. I Lidköping! Var ligger det? Jag kom fram till slut och hade en bra helg. Bonus var att jag träffade lite gamla vänner helt otippat. Jag var så trött på kvällarna och det blev inte mycket annat än att hålla i workshopen och se lite mässa och nåt framträdande och sen sova. Jag tror inte att jag somnade senare än halv elva nån kväll. Det var en fantastisk upplevelse. Oj, vilka grupper jag och Christoph hade. Ibland krävdes mycket av oss att plocka fram allt det vi ville se hos dom men när det väl var framme var det otroligt. Här kan man läsa lite om vår workshop Do or Die!


Här röstar man fram vilket bidrag man vill se som namn och logga för sitt koncept.

En av de saker som var en riktig nostalgitrip på Urix var att se Ung Utan Pung. Det påminde om ens aktiva år på Slakthuset och som arrangör.


Ung Utan Pungs Sneställt är klockren!

Tillbaks i Stockholm igen. Än en gång på Rival. Ännu en konsert med Tomas Andersson Wij. Med Lisa igen men med tillökning av Ingela och Therese. Set var jättekul att träffa henne. Det var vår student sist vi sågs. Och Tomas då? Den mannen. Den mannen, säger jag bara. Vilken konsert. Den var ännu bättre än sist, vilket jag aldrig hade trott. Jag hade en sån kväll. Jag hörde mina två favoritlåtar live för första gången. Och han spelade dom efter varandra. Jag satt bara och rös. Anna Ternheim var där och sjöng sanningen om dig. Hon gör en helt fantastiskt version. Här kan man titta på några klipp från konserten.


Nära satt vi och stilig var han.

Efter ett par dagar i staden var det dags att ta bussen från Slussen för att vara föreningsaktiv på Tollare. Det var en riktigt bra kurs och ett startskott inför våra roller som globala ambassadörer. Jag hoppas att med den kunskapen vi fick kunna knyta ihop säcken och göra något konstruktivt av tiden i förbundet.


Här är utsikten från balkongen på rummet där vi hade våra kurspass.

Förutom massa lyssna blev det också massa prat. Vi var tre tjejor och två killar som höll ihop under helgen och jag hoppas att vi inte skrämde bort Martin med allt vårt tjejsnack. Det var supertrevligt. Och jättegod mat bjöds det på.


Jag hann fläta Stina-Lisas hår (och shoppa) medan vi väntade på hennes tåg.

Häromdan var Helena i stan för någon utbildning via jobbet. Vi träffades inne i stan och åt middag och pratade och umgicks. Det var kul att ses igen och bara vara. Lättsamt och trivsamt.

Det har varit många veckor på språng. Ibland har det varit svårt att kombinera det med hem och jobb men det har varit värt det. Jag är så tacksam för att jag har möjligheten att resa och se nya syner och träffa nya människor och mest av allt är jag tacksam för att jag har så mycket bra människor i mitt liv.