vissa dagar
"det låter som en låsning, det är ofta stressrelaterat. har du någon stress i ditt liv?"
tjejen på sjukvårdsrådgivningen försöker hjälpa mig att förstå det min mage har försöker tala om för mig. den har krampat och sagt ifrån. jag har legat i sängen hela dan, jag har masserat, jag har lyssnat på musik, försökt sticka på min mössa liggandes upp och ner och pratat i telefon. jag skulle vänta ett dygn.
"slappna av och andas ordentligt. andas in på tre. andas ut på fem"
nu har jag andats, jag blev bättre igår mot kvällen men imorse vaknade jag av att det vred sig inom mig. jag ringde igen. jag berättade hur det hade varit.
"ja, det låter som en stressknut. vad gör du just nu? eller rättare sagt, vad känner du att du måste göra?"
oj oj oj, alla tankarna snurrar. alla de jag hade tänkt träffa i helgen, besöket till uppsala och promenaden i favoritkvarteren och bion. allt sånt som gör mig glad, allt sånt som får mig att må bra. är det stress?
"din kropp är ditt bästa mätinstrument"
den nya rådgivaren försöker förklara för mig hur det fungerar rent fysiskt. man kan visst få en överdos av stress.
"din kropp kan inte skilja på positiv och negativ stress när allting kommer flygande mot dig"
nehä. trist då. så jag ligger här. får inte träffa de jag vill. har ringt och förklarat om min envisa knut. jag kan ta igen för de sömnlösa nätterna men jag är en rastlös själ. jag undrar om man kan få liggsår av det här. jag mår mycket bättre nu, kramperna kommer inte lika ofta och jag är uppe och ökar på playlisten på datorn. jag har fått i mig lite mat. jag skriver ett blogginlägg men det här är tråkigt.
jag har börjat lyssnat på wij igen. det passar.
"Vissa dagar, är som brunnar, jag bara rinner emot
Där allt samlats, all oro, jag aldrig har förstått
Vissa dagar, vågar tänka, att ett sätt är att bara ge upp
Andra dagar, vågar ta det, för vad det är
Vissa vänner, är som sjöar, jag ser botten på
Hos andra vänner, skulle jag aldrig, söka tröst
Det finns stunder, då jag slocknar, då ser alla som bara drog förbi
Andra stunder, då jag kan ta det, för vad det är
Vissa drömmar, är så starka, att de krossar en
Andra drömmar, mer som löften, om man kan ge dom tid
Det finns tider, då jag kämpar, för att livet ska följa min plan
Andra tider, då jag kan ta det, för vad det är"
tjejen på sjukvårdsrådgivningen försöker hjälpa mig att förstå det min mage har försöker tala om för mig. den har krampat och sagt ifrån. jag har legat i sängen hela dan, jag har masserat, jag har lyssnat på musik, försökt sticka på min mössa liggandes upp och ner och pratat i telefon. jag skulle vänta ett dygn.
"slappna av och andas ordentligt. andas in på tre. andas ut på fem"
nu har jag andats, jag blev bättre igår mot kvällen men imorse vaknade jag av att det vred sig inom mig. jag ringde igen. jag berättade hur det hade varit.
"ja, det låter som en stressknut. vad gör du just nu? eller rättare sagt, vad känner du att du måste göra?"
oj oj oj, alla tankarna snurrar. alla de jag hade tänkt träffa i helgen, besöket till uppsala och promenaden i favoritkvarteren och bion. allt sånt som gör mig glad, allt sånt som får mig att må bra. är det stress?
"din kropp är ditt bästa mätinstrument"
den nya rådgivaren försöker förklara för mig hur det fungerar rent fysiskt. man kan visst få en överdos av stress.
"din kropp kan inte skilja på positiv och negativ stress när allting kommer flygande mot dig"
nehä. trist då. så jag ligger här. får inte träffa de jag vill. har ringt och förklarat om min envisa knut. jag kan ta igen för de sömnlösa nätterna men jag är en rastlös själ. jag undrar om man kan få liggsår av det här. jag mår mycket bättre nu, kramperna kommer inte lika ofta och jag är uppe och ökar på playlisten på datorn. jag har fått i mig lite mat. jag skriver ett blogginlägg men det här är tråkigt.
jag har börjat lyssnat på wij igen. det passar.
"Vissa dagar, är som brunnar, jag bara rinner emot
Där allt samlats, all oro, jag aldrig har förstått
Vissa dagar, vågar tänka, att ett sätt är att bara ge upp
Andra dagar, vågar ta det, för vad det är
Vissa vänner, är som sjöar, jag ser botten på
Hos andra vänner, skulle jag aldrig, söka tröst
Det finns stunder, då jag slocknar, då ser alla som bara drog förbi
Andra stunder, då jag kan ta det, för vad det är
Vissa drömmar, är så starka, att de krossar en
Andra drömmar, mer som löften, om man kan ge dom tid
Det finns tider, då jag kämpar, för att livet ska följa min plan
Andra tider, då jag kan ta det, för vad det är"
Kommentarer
Postat av: Anna
lilla gumman kanske förstår nu att det är bra att ta det lite lugnare ibland
Postat av: lisa
du är inte jättebra på att ta det lugnt. jag ska lära dig. du, jag, en körskolebok eller två och så lite gilmore.. så nära koma man kan komma i vaket (nåja) tillstånd. och jag tycker fortfarade om dig faktiskt.
Trackback
