asal

...och det känns lite skumt. Om ett par dagar kommer jag att gå i en ny skola, bo i ett nytt rum på en plats jag aldrig varit förut och inte vet så mycket om.

Det känns bra ändå. Det är inte mycket kvar av skolan här i Stockholm, jag har kommit igång med planerandet av festivalturnén med UNF och träffat de flesta som jag behövt träffa innan flytten.

Det enda är väl att jag inte har packat så mycket som jag borde ha gjort. Det har varit jobbigt att vara sjuk under ledigheten. Jag har inte gett mig själv en chans och det känns som att jag kunde ha presterat mer men jag får vara nöjd under omständigheterna.

Utöver flytten har jag tänkt mycket på människorna runt mig. (Känns det här igen, ni som brukar läsa mina ord?) Jag är så glad och så stolt över att ha så mycket fint folk runt mig. Ni är otroligt vackra, alla på ert alldeles unika sätt och det är en ära att ha er som vänner. Jag är så imponerad över mänsklig kontakt och värme. Jag försöker ruska av mig cynismen som världen göder oss med och inser att min verklighet bevisar mer än alla nyhetsrapporteringar. Människor är goda och man är rädd om varandra. Det är det som är en grundinstinkt och inget annat. Lyssna inte på hycklarna!

Sen skulle jag vilja be er om en tjänst. Godta min ursäkt redan nu, jag kommer inte kunna höra av mig så ofta som jag skulle vilja men jag tänker på er.

Jag kommer att åka upp till Stockholm med jämna mellanrum men det kommer oftast handla om jobb. Kom gärna ner och hälsa på mig. Folkhögskolor är ödsliga på helger.

Ta hand om er och var rädd om våren. Den kommer snart...

Massa kärlek och värme!